RUNE SKYUM-NIELSEN

TEKST: DISA JANFALK
FOTO: LISE SKOVGAARD ESPENSEN

Rutiner är inget för Rune

Om mediekaruseller och bubblor som spricker, hastighetsbegränsningar och hur viktigt det är att våga ta ut svängarna 

Det går undan när han pratar. Och intressant är det. Jag har svårt att utelämna ett enda ord. Det är både koncist och precist. Och fort går det som sagt. Wow, alltså. Tankarna kanske blir mer konkreta och välformulerade om man skriver mycket, tänker jag. Jag antecknar så att det slår gnistor och har inte tid att smaka på de eldigt röda nektariner vi bjuds på. Inne på Wonderland, det kanske festligaste kontoret i Köpenhamn, beläget på lummiga Lykkesholms Allé på Nørrebro, träffar vi journalist och författare Rune Skyum Nielsen.

Han berättar andras historier till vardags. Nu ska vi få höra hans. Snap, snap.

Efter ett sabbatsår som nybakad student, då Rune vek coola kläder i en cool butik, sökte han till det nyutvecklade journalistikprogrammet vid Universitet i Odense.

”Eftersom utbildningen var helt ny fanns där en annan energi, spännande idéer och ett stort engagemang.” berättar Rune med stort engagemang också han.

Han blev boende i Köpenhamn och pendlade varje dag. Ostkupan som studentlivet lätt kan levas i ville Rune inte hamna under. Vi blir snart varse att han inte är någon vanemänniska. Uppkörda spår är inte Runes stil, han går hellre på otrampade stigar.

Rune skrev historia med sitt avslutningsprojekt då han, innan den blivit betygsatt, offentliggjorde en artikel – som sedan blev till en hel serie artiklar i Politiken – om den kris Det Konglige Danske Musikkonservatoriet upplevde, med en utbildning som stagnerat och brast i kvalité och lärare som flydde fältet på grund av urusla arbetsvillkor. När Rune berättar blir det levande och jag föreställer mig vilda fäktningsdueller med dirigentpinnar och vilolinstråkar till tonerna av Wagner.

Det blev stor uppståndelse kring publiceringen och Rune undslapp den praktik-panik som många journaliststuderande fått erfara då han serverades ett kanonerbjudande av Jyllands-Posten, mycket tack vare sitt uppmärksammade examensarbete. Han började som sportjournalist. Då alla hans kollegor vässade pennorna med OS i åtanke, satt han på det stora kontoret i Köpenhamn och skrev ensam om allt från fotboll till curling för 60000 hungriga läsare.

Rune säger att han är något av en perfektionist och att han lägger stor vikt vid det språkliga.

”Under min praktik kunde jag ibland ta ut svängarna och skriva så målande att min redaktör fick fråga vad det jag hade skrivit egentligen handlade om.”

Journalistikbranschen handlar många gånger om hastighet. Hellre först, än bäst. Hellre snabbt, än bra. Det finns sällan tid för att nå varken perspektiv eller djupt. Detta har Rune sedan länge tröttnat på och har därför sedan ett par år framförallt ägnat sig åt porträtterande journalistik. Han har gjort över 50 reportage som nått omslaget för magasin som Euroman och Ud&Se.

”Det är otroligt hur konventionellt många tänker inom nyhetsjournalistiken. De sitter fast och gör bara som de alltid har gjort.”

Nyskördade nyheter flödar in, förklarar Rune, men om de måste tillagas på samma vis varje dag tröttnar du på smaken. Du gör egentligen som du gjorde igår, i förrgår och dagen innan det – varje dag.

2002 hade Rune behov för förändring och då tillfället att, tillsammans med 30 andra av Danmarks bästa journalister, starta det helt nya tidningen Dagen presenterade sig var Rune inte sen att gripa chansen.

”Jag hade en drömtillvaro i fyra månader och älskade att gå till arbetet. Jag lärde mig otroligt mycket genom att arbeta sida vid sida med så många duktiga skribenter och tillsammans med dem göra något helt eget och nytt.” 

Tidningen blev en läsarsuccé men efter bara 6 veckor gick det i konkurs – pengarna var slut.

Under det kommande året försörjde sig Rune som kulturskribent på Information, där han idag fortfarande recenserar musik.

”Om man slitit sig lös från vardagen är det svårt att bankas ner på en kontorsstol igen. Jag föredrar att inte ha fasta rutiner. Om det nu inte är en rutin att inte ha någon rutin.” halvt frågar, halvt konstaterar Rune med ett litet leende.

2005 fick Rune ett erbjudande om att bli redaktionschef på ett projekt som i mångt och mycket liknade karusellen kring tidningen Dagen – bara i tre gånger så stor omfattning.

”Det här låter som något jag provat förr”, berättar Rune att han tvekande tänkt, innan han bestämde att ”- det vill jag pröva igen!”

Det var en fantastisk och intensiv tid, där Rune och hans kolleger i princip bodde i den moderniserade hangaren ute på Holmen, som var deras redaktion. De levde som i en bubbla och lät sina liv styras av tidningen, inte tvärt om.

”Men så plötsligt slutade det med ett brak och en hög förkrossade journalister på ett värdshus på Istedgade.” skrattar Rune.

En annan bubbla hade spruckit. Den ekonomiska krisen var ett faktum.

Författarskapet lockade med dess inbjudande djup, att inte behöva vara ”omnipresent”, som han själv uttrycker det. Slippa ha en åsikt om allt och vara överallt på samma gång. Att avskärma sig och dyka ner i något, gå helt till botten med det, gladde sig Rune till.

Han har sedan dess skrivit flera böcker. Bland annat en prisbelönt bok om dansk hiphop (Nr. 1 – Dansk hiphopkultur siden 1983, 2006). Sedan tre år tillbaka arbetar han nu på ett nytt, helt otroligt projekt.

Efter att ha slagit ihop den sista romanen i Jakob Ejersbos Afrikatriologi lämnades Rune med en molande ihålig känsla i magen.

”Som när man var liten och kom hem efter att varit på badmintonläger ungefär. Ni vet, man hade spenderat en hel intensiv vecka tillsammans med en grupp människor, som blivit ens nya kompisar. Och en dag så är det bara plötsligt slut. Så kändes det.”

Rune ville inte sätta punkt för Ejersbos berättelse där den sedan sex år framlidne författaren själv gjort det. Han har sedan 2011 arbetat med att rekonstruera Ejersbos liv, återberättat från olika kameravinklar, bland annat från Kilimanjaros topp.

”Det är ett helt vilt projekt med flera dimensioner. Det är en otroligt spännande process att skriva en bok.”

”Men jag hade inte kunnat göra det jag gör idag om jag inte gjort det jag gjort tidigare.” säger Rune avslutningsvis.

Visa ord, tänker jag när jag klottrar ner dem i mitt block. Allt kan inte gå i 100 km/h. Vem vet vad som döljer sig bakom kröken, om du svänger av från motorvägen och inte gör som alla andra. Vem vet vad du lär dig genom att pröva något nytt. Det viktigaste är i vilket fall att inte bli stillasittande på sin kontorsstol som bara snurrar runt, runt, runt.

Det gjorde inte Rune i vilket fall, han hoppade på karusellen.