TEXT: ELLEN LINDQVIST
FOTO: IDA-MARIE FISKAA
English version and video below.
Med utgångspunkt i pedagogik har Cecilie vävt samman sociologi, konst- och genusvetenskap för att i form av föredrag, läroböcker, facklitteratur och film skapa verktyg för politiker och lärare att främja jämställdhet och mångfald. Hon beskriver sig själv som en kreativ länk mellan idé och handling – en process som hon menar måste ha olika uttryck beroende på sin målgrupp; en övertygelse som genererats av hennes eget livs många olika vändningar.
Vi spatserar långsamt längs Overgaden Oven Vandet och låter blicken stryka över proppfulla turistbåtar, flotta segelbåtar och hippa foodtrucks innan vi finner Cecilies breda leende, kantat av ett glänsande hårsvall och guldsmycken, sticka fram ur dörren på en lotsbåt. Precis som en lotsbåtsförare har hon också varit ute och farit på flera olika kunskapsområden för att återvända till gatan hon växte upp på, med ett stoff bredare än Christianshavns kanal. Båten utgörs lustigt nog av delar från hennes andra husbåt som hon bor på med sin man och sina två barn lite längre ned på kanalen. ”Tanken var att vi skulle köpa ett sommarhus, men så blev den här båten till salu, och jag blev helt förälskad i den och idén om att också ha det som kontor”, säger Cecilie. Det vittnar en hel del om Cecilies självständighet, kreativitet och förmåga att ta delar av något gammalt och göra till något nytt – liksom behovet att vara i rörelse och få nya intryck och perspektiv; att vara flytande.
På andra sidan kanalen finner vi Cecilies barndomshem, där hon levde med sina föräldrar i två år innan de skildes och den enkla loftlägenheten på Store Kongensgade byttes ut mot en stor villa i Rungsted – en välbärgad stadsdel med helt andra sociala normer än hon var van vid – dit hon flyttade med sin mor och hennes nya man. Den nye mannen hade också med sig två jämngamla söner, varpå Cecilie för första gången blev uppmärksam på att hon löpande blev ifrågasatt kring varför hon t.ex. inte lekte med dockor.
”Jag tyckte det var en så märklig fråga, de kunde lika gärna ha frågat mig varför jag inte tyckte om grönt”, skrattar hon. Hennes far å andra sidan, som hon bodde hos varannan helg i arbetarklasskvarteret, också kallat ”Pissrännan”, lekte många traditionella pojklekar med henne. ”Att bli bekräftad i flera olika roller förblev något naturligt för mig”, säger hon.
Att Cecilie hade något upproriskt över sig kom fram först i den nya skolan i Rungsted, där hon ofta ställde till med otyg och fick sina klasskamrater till att delta i lekar som vattenkrig, blockera dörren för läraren eller lägga häftstift på deras stolar. Lekarna blev vildare ju mer ifrågasatt hon blev för sitt normöverskridande beteende – Cecilie ville på alla sätt visa att hon inte tänkte ändra sig för att andra inte tyckte hon passade in i normen. Det hela kom till sin spets när hon i fjärde klass blev påkommen med att röka på skoltoaletten med sin väninna. Vi kan i vart fall här skönja en talang för organisation! ”När man blir sedd blomstrar man – när man inte blir det vissnar man – eller löper amok”, skrattar Cecilie.
Vid femton års ålder insisterade hon på att få ut sina sparpengar och flytta hemifrån med sin väninna, och efter gymnasiet bar det av till Frankrike där hon studerade franska och konsthistoria. Väl hemma i Köpenhamn börjar hon på lärarprogrammet, varpå ett professionellt intresse för genus följde. Hon såg automatiskt hur pedagogik och könsroller hängde samman – men framförallt utbildning som plattform och medium för genusmedvetenhet – och skrev alla sina uppsatser med ett könsperspektiv. ”Det är i skolan könsskillnader blir tydliga samtidigt som man också kan göra något mot dem”, observerade Cecilie. Hon blir anställd som lärare på Dragør, en plats hon beskriver som präglad av mycket snäva sociala normer – ”det fanns ingen plats för att vara flicka eller pojke på sitt eget sätt” menar hon – en perfekt plats för henne att skapa rum för olikheter – också inom kön.
Sitt yrke som lärare såg hon aldrig som något definitivt livsval men som ett verktyg för att utvecklas med andra. Hon menar att hon alltid haft svårt med definitioner på saker och ting; utbildningar där du blir ditt yrke, fasta strukturer och auktoriteter. Snarare vill hon se sig själv och samhället som delar av processer, där förändring med bäst resultat sker med hänsyn till vad som känns rätt vid det exakta tillfället.”Jag kände att jag funnit mitt kall – att arbeta med att skapa mer plats för att bli sig själv som människa oavsett om man är flicka eller pojke”, säger Cecilie.
”Det var en brist jag upplevde själv som barn, och något jag senare såg fanns enormt mycket behov av i mötet mellan lärare och skolbarn”. Hon la lärandet åt sidan och skrev färdigt sin bok, Skolans bok om kön och jämställdhet, där hon utforskar hur man kan tala på olika sätt för att nå olika människor, vilket också gav henne användning för sina färdigheter inom konst. Efter att ha studerat sociologi och genusvetenskap startar hon 2008 sitt eget företag, Mangfold – ett ord som finns på svenska men inte på danska – där hon verkar som kreativ länk mellan forskning och praktik. Följande projekt blev en målarbok för vuxna, Facing gender diversity, där hon sammanställt 30 olika konstnärers verk att färglägga i syfte att utmana allmänna föreställningar om kön. Idag har hon skrivit tio böcker och arbetar som föreläsare på bl.a. skolor, men också nyligen insatt som medarbetare i Danmarks jämställdhetsministerium, där de arbetar för att integrera genusforskning i utbildning. ”Det är så många myter kring sexualitet och kön – det är extremt viktigt att vuxna som har med barn att göra kan sprida korrekt vetenskap”, understryker hon.
Cecilie söker ständigt nya, kreativa sätt att kommunicera. Nyligen har hon färdigställt en dokumentär om en transexuell kvinna som blev avvisad könskorrigering i Danmark på grund av sin sexualitet – producerad enbart på frivilligt arbete. Den 13 minuter långa filmen blev i år utvald att visas på Women Deliver Conference här i Köpenhamn, för att sedan nomineras till MIX COPENHAGEN, LGBTQ Film Festival & MIX ODENSE. ”Om det är något man tror på, så ska man fanimej bara göra det, även om folk säger att det inte är en god idé”, konkluderar hon.
Arbetet för genusmedvetenhet och jämställdhet har inte bara varit en dans på rosor – hon har mött mycket motstånd, både från konservativa och liberala håll. Hon förhåller sig mycket kritisk till Danmarks allmänna hållning att ”var man är sin egen lyckas kvarn”, och menar att det är en betydande skillnad på formell förändring och reell förändring – ett exempel är att vi fick lag i Danmark om lika lön 1976, men det är fortfarande inte verkställt. De senaste åren tycker hon sig dock ha upplevt mer öppenhet för sina hållningar, där hon tror att sociala medier och de omgivande nordiska ländernas progressivare hållning kan ha haft inverkan. Hon har dock själv svårt att arbeta med en fast feministisk organisation. ”Jag håller med om deras övertygelser, men frågan är hur vi kommer till målet – det är ingen mening med att sitta och bara hålla med varandra – jag vill arbeta med konkreta strategier, och det på många olika sätt”, menar hon. På samma sätt menar hon att pedagogik är en central del i hennes övertygelse – det är just genom hänsyn till olikheter hos barn vi sår fröet till ett mångfaldigt och jämställt samhälle.
ENGLISH VERSION:
Translated by: Ellen Lindqvist
With the roots in pedagogy, Cecilie has woven together art-, sociology and gender studies to form lectures, textbooks, nonfiction and film as tools for politicians and teachers to promote equality and diversity. She describes herself as a creative link between idea and action – a process that must have different shapes due to the target group; a conviction that is generated throughout the many twists of her own life.
Slowly strolling along Overgaden Oven Vandet, we’re gazing over jam-packed tourist boats, fancy sailboats and hip food trucks, before we find Cecilie’s broad smile, framed by a shiny, wavy hair and gold jewelry, sticking out of the door on a houseboat. And, just as a sailor, she has been swaying through several areas of sciences to later return to the street she grew up on, only now with a baggage of knowledge wider than Christianshavn’s canal. The boat, funnily enough, contains of parts from her other houseboat, located just a little further down the canal, where she lives together with her husband and their two kids. “The idea was to buy a summerhouse, but then I saw this boat for sale and just fell in love with it and the idea of having it as my office“, Cecilie says. It witnesses a lot of Cecilie’s independency, creativity and ability to take parts from something old to create something new – as well as her strive to be in motion to get new impression and perspectives; to be fluent.
On the other side of the canal we find Cecilie’s childhood home, where she lived with her parents for two years before they got divorced and the simple apartment on Store Kongensgade was replaced by a fancy house in Rungsted – an affluent neighborhood with completely different social norms than she was used to – where she moved with her mother and her new husband. The new husband also brought two sons in the same age, whereas Cecilie for the first time became aware of people questioning her for not playing with dolls.
“I thought it was such a strange question, they could might as well been asking why I didn’t like the color green”, she laughs. Her father on the other hand, whom she lived with every second weekend in the working class neighborhood, also known as “Pissrännan”, let her play traditional boy-games “To be confirmed in several different roles remained something natural for me”, she says.
That Cecilie had something rebellious over herself became obvious at the new school in Rungsted, where she frequently came up with pranks and got her classmates to participate in games as water fights, blocking the door for the teacher or put thumbtacks on their chairs. The more she got questioned over her norm exceeding behavior, the wilder the games became – Cecilie wanted in any way to make it clear, that she was not going to change herself just because others didn’t think she fit into the norm. It all came to its peak as she in fourth grade was caught smoking in one of the school toilets with a girlfriend. We can at least discern a delicate talent for organization! “When you’re seen, you bloom, when you’re not, you wither – or run wild”, Cecilie laughs.
At the age of fifteen, she insisted on getting out her savings and leave home, and after high school she went to France to study French and art history. Back in Copenhagen she starts the teachers program, as a professional interest for gender followed. She automatically saw how pedagogy and gender roles intertwined – but mainly the education as both a platform and a medium for gender sensitivity – encouraging her to write all her essays with a gender perspective. “It is in school that gender roles becomes clear, whereas you also can do something against them”, Cecilie observes. She gets hired as a teacher at Dragör, a place she describes as ruled by very rigid social norms – “there were no room to be boy or girl in your own way”, she noticed – a perfect place for her to make room for diversity – also concerning gender.
Her job as a teacher she never saw as something definite – but rather as a tool to develop herself with other people; a necessary detour. She stresses that she always has had difficulties with definitions on things; whether it concerns educations where you “become” your title or solid structures and authorities. Rather, she would like to see herself and the society as parts of different processes, where change with the best result happens with consideration to what feels right at the specific occasion. ”I felt as if I had found my call – creating more space to become yourself as a person whether you’re a girl or a boy”, Cecilie says.
”I experienced this lack as a child myself and noticed later on the huge need of this space in the meeting between teachers and schoolchildren”. She put the teaching aside and finished writing her book, “The school’s book on gender and equality”, where she explores how to communicate in different ways to reach different people, which also gave her use for her skills in Art. After studying sociology and gender studies she starts her own company in 2008, “Mangfold” – a word that exists in Swedish but not in Danish – where she works as a creative link between science and practice. The following project became a colouring book for adults, Facing gender diversity, where she has put together pieces of 30 different artist to colorize in order to challenge general perceptions about gender. Today she is the author of ten books and works as a lecturer at schools and conferences. Furthermore, she recently became an employee in the Danish Ministry of Gender Equality, with the purpose to integrate gender studies in education. ”There are so many myths concerning sexuality and gender – it’s extremely important to distribute correct and accurate knowledge, certainly as an adult working with children”, she emphasizes.
As for other creative ways to communicate, she recently produced a short documentary about a trans-gendered woman who was rejected a sex reassignment surgery in Denmark considering her sexuality. It was produced solely by volunteer work, since the Danish Film Institute rejected Cecilie’s application. The short movie was selected in this year to appear at the Women Deliver Conference here in Copenhagen. “If you believe in something, you should just do it even though people say it’s a bad idea”, she concludes.
Her work for gender awareness and equality has not only been a bed of roses – she has received a lot of resistance, from conservatives as well as liberals. She stands very critical to Denmark’s general approach that “every man is the architect of his own fortune”, and believes that there’s a significant difference in the formal modification and real modification – for instance, the Equal Pay Act went through in 1976 but it is still not implemented. On the other hand, she has experienced a new openness for her opinions, which she believes is an impact from social medias and the more progressive attitude from the surrounding Nordic countries. However, she finds it hard to work with a solid feminist organization. ”I agree with their conviction, but the question is how we will reach the goal – it doesn’t make any sense to just sit and agree with each other – I want to work with concrete strategies in many different ways”, she says. In the same way she says pedagogic is a central part of her conviction – it’s by respecting the inequalities with children we’ll build the seed to a diverse and equal society.
Cecilies hjemmeside: http://www.cecilienorgaard.com/
myownbosscph.com 