CHRISTIAN FRIEDLÄNDER – SCENOGRAF

CHRISTIAN FRIEDLÄNDER

TEKST: KLARA THÖRN
FOTO: IDA-MARIE FISKAA

VIDEO: MARIA SØRENSEN

I en cirkelformad ateljé på femte våningen i ett hus på Fredriksberg träffar vi scenografen Christian Friedländer. Under de soliga förmiddagstimmarna sitter vi på det vitmålade trägolvet och lyssnar på när Christian berättar om sin ungdom och sitt yrke. Svartvita analoga bilder gör det lätt att föreställa sig honom när han var i vår ålder. I den sena tonåren var ambitionsnivån inte särskilt hög bland Christian och hans vänner, det var mycket hasch och dekadens. Christian flyttade hemifrån redan när han började gymnasiet och tog ett utbytesår i USA när han var 17 där han studerade konst. Vid 19 års ålder blev han introducerad till teatervärlden genom ett kortare jobb som tekniker på Husets teater i Köpenhamn. Miljön lockade och tankar kring en eventuell skådespelarkarriär väcktes. Men istället för teaterskola blev det textil på designskola Christian kom att studera, och det var också på den skolan han tre år senare riktade in sig på sitt nuvarande yrke: scenografi. Idag är Christian 49 år och har hunnit med mycket. Han har arbetat på Det Konglige Teater i Köpenhamn såväl som på teatrar ute i Europa. När vi träffar honom är det just föreställningar utomlands han arbetar med.
cf-2cf-1cf3

Q&A:

Hur mycket av dina ungdomsår återfinns i det du gör idag?
Kærlighed til musik er lige stærk for mig idag som da jeg var 20 år. Det er en evig længsel og drivkraft i mig. Og desuden har jeg altid haft en stærk nysgerrighed på det meste af det som sker foran mine øjne.

Du arbetar med teater men menar att du inte känner dig som 100% “teatermänniska”, vad menar du med det?
Ordet ‘teatermenneske’ giver mig en trist død smag i munden.. Det lyder bare som et fuldstændig ensrettet rædselsfuldt indbildsk liv, omgivet af utrolig dårlig smag og dømmekraft.

Vad hade du velat arbeta med om du inte blivit scenograf?
En anden slags billed skaber..  Instruktør, fotograf, maler, musiker.. Og hvis det ikke skulle have et kunstnerisk snit, så skulle det være et job på et bjerg.

Vad är det vildaste du sagt ja till?
Det er (som oftest) vildt og skræmmende forpligtende at sige ja, men ofte langt svære at sige nej tak.. Men at åbne det Kongelige Teaters nye skuespilhus store scene med ‘Hamlet’, var meget meget vildt. Det var 200 år siden det skete sidste gang i Danmark. Det var total ukendt land for alle involverede og ren jomfru rejse hele vejen. Derefter det at arbejde sammen med et levende ikon som Frank Castorf på lige fod med ham, er stadig pænt uvirkeligt vildt for mig..

Har du ett råd som du själv hade velat få när du var 20?
Åh, det værste jeg selv vidste som 20 årig var at få et godt råd…  Så lyt ikke til gode råd fra de ‘voksne’ når du er 20, men stol på din egen intuition.. Åh nej, så blev det alligevel til et råd.. Glem det.

English version translated by: Klara Thörn

We meet the scenographer Christian Friedländer in his atelier, which is located in a circle-formed penthouse in Frederiksberg. We spend this sunny morning listening to Christian telling us all about his youth, and about his occupation. The black and white analog pictures he is showing us makes it a little easier picturing what kind of person Christian was in his younger days. The ambition-level among him and his friends were not sky-high in those days. Hash and alcohol were higher prioritized than school. Christian left his parents when he started high-school, and he went on a year abroad in the USA where he studied art. At the age of nineteen he was introduced to the world of theatre, when he got the job as a technician at Husets theatre in Copenhagen. This inspired Christian to study textiles in a design-school. This interest later developed him into a scenographer. Today, as a 49 year old man, he has worked in prestigious theatres as the Royal Theatre in Copenhagen, in addition to a lot of other theatres around Europe.

How much of your youth are in what you do today?
My passion for music is just as strong today as it was in my youth, and I have always had a strong sense of curiosity.

You work with theatre every day, but you won`t define yourself as a 100%” theatre-person”, what do you mean by that?
The word gives me a sad taste in my mouth. It sounds like a completely unified awful conceited life, surrounded by incredibly bad taste and discernment.

What would you have liked to work with if you didn’t become a scenographer?
Another kind of image creator… Director, photographer, painter, musician…  And if it had to be something without an artistic cut,  it would be a job on a mountain.

What`s the craziest thing you have said yes to?
It’s (usually) wild and scary committing to say yes, but often more difficult to say no thanks… But opening the Royal Theatre’s new big stage with ‘Hamlet’ was a great achievement. It was 200 years since it last happened in Denmark. It was a total unknown territory for everyone involved and pure maiden voyage all the way. Then working with a living icon like Frank Castorf. It`s still quite unreal for me.

Do you have one advice you would have given yourself at age 20?
Oh, the worst I knew of at the age of 20 years was getting good advices…  So do not listen to good advices from the ‘adults’ when you are 20, but trust your own intuition… Oh no, it was nevertheless an advice… Never mind.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close