VIDEO: OLIVIA SIF HAHN KRISTENSEN OG SOFIE BJAARNØ

En ruggig förmiddag i november cyklar vi mot Vesterbro för att dricka kaffe hemma hos dramatikern Line Knutzon. Det är skönt att komma in i värmen i hennes stora lägenhet och det är också en varm och livfull människa vi möter.

Med dramatiska gester och inlevelserika tonfall berättar Line om sitt liv fram till det att hon upptäckte sin talang för att skriva dramatik. När hon var ung visste hon inte vad hon ville bli. Som barn gick hon på 13 skolor på 10 år. Hon försökte sedan, i jakt på uppmärksamhet, förvekliga modelldrömmar i London. Det var tyvärr utan framgång så istället bar det iväg till södra England där hon arbetade på en fabrik som tillverkade skottkärror.

Det var 80-tal och hon kom i kontakt med arbetarklassens punkare. Allt det visuella, kläderna och sminket, gjorde intryck på Line. Hon såg hur viktigt allt detta var för deras roll som punkare. För det var just så Line uppfattade dem: som att de spelade en roll. Nu senare i livet har Line förstått att hon alltid sett livet på det sättet. Att människor spelar roller och att det egentligen pågår en helt annan historia vid sidan av. Kanske är det just det som gör att hon har sådan fallenhet för att skriva dramatik. Line läste sedan film på folkhögskola och älskade det, även om hennes filmer skiljde sig en del från de andras. Line har alltid fascinerats av att prova andra vägar. Hon berättar flinande att hon än idag gillar att provocera och experimentera. Vi får bland annat höra historier om hur hon i mingelsammanhang ibland låtsas ha helt andra politiska åsikter än de folk tar för givet att hon har, bara för att hon roas av de chockade reaktionerna. Hon berättar också att hon hade velat bli radikaliserad om hon var yngre. Jag har inte svårt att se Line skrika högst i täten på ett demonstrationståg.

Men det var ju inte film Line skulle komma att hålla på med. Efter folkhögskolan blev hon erbjuden att skriva ett dramatiskt stycke och det var då hon fann sitt kall. Idag är hon mycket omtyckt för de ofta humoristiska pjäser hon skriver. Hon har ett oregelbundet schema men det passar henne. Trots varierad intensitet och inkomst är ett 9 till 5-jobb inget för Line. När vi träffar henne är hon mitt uppe i ett stycke till Bellevue Teater.

English version translated by: Klara Thörn

On a chilly morning in November we bike towards Vesterbro to have coffee at dramatist Line Knutzon’s place. The apartment is warm and big and it’s nice to come inside. It’s also a warm and vivid person we meet.With dramatic gestures and a tone that catches our attention she tells us about her life up to the point when she discovered her writing talent. She had no idea what she wanted to be when she was young. As a child she went to 13 schools in ten years. Haunting for attention she went to London to try to become a model. It was without success so instead she started working at a wheelbarrow factory in Southern England.

It was the 80’s and she came in contact with working-class punk rockers. All the visual, the clothes and the makeup, made an impression. Line saw how important all this was for their role as punk rockers. Because that was how she perceived them: as if they were playing roles.
Later in life Line has realized that she’s always had that view of the world. That people play parts and that there is a whole different story going on beside. Maybe that explains her talent for writing dramatics. Line read film at college and loved it, even though her films were a bit different from the others’.

Line has always enjoyed thinking outside the box. While smirking she tells us that she sometimes at events where you small talk pretends to have different political views than people assume she has, just because the chocked reactions amuses her. She also tells us that she would have wanted to be radical politically if she would have been younger. I don’t find it hard to see Line shout out loud in the front of a protest march. But Line didn’t end up making film.

After college she was offered to write a dramatic piece and that was when she found her true call. Today she is popular for her humoristic plays. Her schedule is very irregular but it suits her well. Despite both varied income and intensity she prefers that rather than a nine-to-five job. When we meet Line she’s working on a piece for Bellevue Theatre.